Att leva. Att leva just här och nu.

draperat linne, oversizad randig tee, mörkgröna jeans från Zara


Kornblåa mockaskor, örhängen och annat småtjafs från Forever21

Jeans, tee, kofta och jeansjacke-hoodie från Forever21

Blandat från H&M

Skor och partyväska från Ardene

Supermysig hoodie från Volcom

Kornblå spetsklänning och stickad randig tröja från H&M

saknar att ha dig vid min sida

saknar vår humor och syskonhybris

skit i skolan och kom hit och åk lite skidor?

Magiskt! Akustiska versioner av låtar är ibland bättre än orginalen.

Även om jag uppskattar Titanium som taggningslåt, så är den minst

lika bra som myslåt i akustiskt format.

:)

Jag gillar förändring, haha. :D

Jag saknar dig, min lilla gullunge!

Kollade igenom gamla inlägg och

såg det här. Kom hit nu, va!?

♥

"Drömmar och verkligheten

Solen skiner, himlen är klarblå och jag sitter på ett café på Emerson street i Napier, Nya Zeeland. På bordet framför mig har jag en lätt toastad BLT bagel. Den mumsar jag på långsamt, samtidigt som jag läser "Eat Pray Love" och sippar på den mest underbara, skummiga café mocha. Kanske är det faktumet att det är min första kaffe på två veckor och två dagar som får smaklökarna att dansa av glädje, eller så är det helt enkelt den godaste café mocha jag druckit. Who knows.

Runt omkring uteservering strosar glada människor. Precis som jag njuter de av vädret. 27 december 2010 visar almenackan, vilket kan översättas till global semestertid. De flesta jorden runt njuter av någon sorts ledighet. Jag njuter också. Jag njuter av att bara sitta där, att jag lyckats ta mig till bokstavligen andra sidan jorden. Tänk om jag vetat det 27 december 2009, att jag ett år senare skulle ha suttit på ett kafé i Napier, väntandes på att ta en buss till Auckland, och med fem månader redan spenderade i Australien.

Vad skönt att jag inte visste det. Vad skönt att jag inte vet var jag kommer befinna mig 27 december 2011. Det är lite det som är charmen med att resa, att man aldrig kan vara riktigt säker på var man hamnar. Framtiden är inte skriven i sten. Vi väljer själva våra öden. Att tänka så kan vara både skrämmande och spännande. När trygghet är något människor strävar efter så kan ovissheten te sig läskig. Själv blir jag dock galet inspirerad. Jag kan välja precis vad jag vill göra, efter att ha spenderat nästan nitton år med en fast punkt, ett valt öde är man plötsligt fri. Free as a bird. Jag kan flyga om jag vill. Jag kan flyga vart jag vill. Möjligheterna är oändliga!"

Här är jag idag. 27:e december 2011 - i Whistler, Canada. Livet är underbart oförutsägbart. Inte visste jag när jag satt på det där kafeét i Nya Zeeland att jag ett år senare skulle befinna mig säsongandes i Whistler. Lika lite som jag visste det då, lika lite vet jag vart jag kommer att befinna mig 27:e december 2012. Kommer jag befinna mig hemma på lite "jullov" från universitet eller kommer jag befinna mig någon helt annan stans i världen? Who knows. "There is no certainty, only adventure".

Time will tell, helt enkelt..

ett år sedan

/Camilla

:D

Jag har haft en riktigt mysig jul hittills. Är ledig nu tre dagar i rad vilket är skönt. Har ätit god julmat, skypat med mina familjer och släkt, myst med mina fina vänner här i Whissie, promenerat i snön och lyssnat på alldeles för mycket julmusik, haha. Bra jul helt enkelt. Vet att jag har skrivit det innan men skype är verkligen en fantastisk uppfinning. Eftersom julen är en högtid med fokus på att umgås med familj och släkt så är det skönt att kunna prata med familjen trots att man befinner sig tusentals mil bort. Kommer ihåg första veckan i Australien, när jag nästan ville gråta av hemlängtan - då var det skönt att veta att jag kunde prata med familjen via skype. Hemlängtan. Tänkte skriva lite om det i det här inlägget också. När jag åkte till Australien så grät jag floder på flygplatsen när jag sa hejdå. Hemlängtan var riktig jobbig första veckan, men sedan blev det bättre och bättre, man lärde sig att leva med saknaden. Man längtade inte efter Sverige men saknade alla fina nära och kära. Den här gången när jag stod och sa hejdå på Landvetter föll inte en enda tår. Hejdåkramar ubyttes och ett avsked togs för denna gången. Au Revoir och på återseende liksom. Trodde att det skulle vara jobbigt i början, men det var det inte. Vet inte om jag är härdad efter Australien, men jag känner ingen hemlängtan. Däremot saknar jag alla fina människor som inte befinner sig i min närhet. Speciellt mina två familjer såhär i juletid. Hade gärna ätit en familjemiddag hemma hos pappa eller mamma med alla samlade. Just nu hade jag gärna kramat om er alla. Men vi syns snart igen, om ungefär fyra och en halv månad och tills dess har vi ju skype som ett substitut. Love you!

Pappas födelsedag. Presentöppning och allmänt bicepsspänn i köket.

Casa Jacobson/Preifelt/Thalenius <3!

Mamma och Linus pepparkakshus. Linus dansar och löjligar sig bakgrunden.

Gosegubben, saknar dig en massé.

:D

Jag har röstat på Emelie. Vore otroligt tacksamma om alla ni som kikar in på min blogg gör detta också. Det tar inte mer än 20 sekunder. Emelie är värd detta. Här röstar ni: http://elle.se/designtavlingen-de-tio-finalisterna/

3 december 2011 visar dagens datum. Kommer att minnas dagens datum. Inte bara av den anledningen att det vände i dag och jag fick jobb, utan för att precis för ett år sedan så befann jag mig i Brisbane. Såg Linkin Park spela i Brisbane Entertainment Center samt att jag träffade min goa vän Frida efter mer än ett halvår apart. Underbart. Och nu sitter jag här, i en lägenhet i Whistler, Canada och det är december. Kan inte riktigt förstå att det är december redan. Snart har hela 2011 gått. Det är verkligen galet. För på något sätt känns det som det var precis igår Gabbi, Felicia och jag satt på det där taket i Sydney. Åt våra cheeseburgers från Hungry Jacks och såg solen gå upp över Darling Harbour, 1 januari 2011. Snart är det tolv månader sedan. Samtidigt har det hänt så mycket det här året. Så mycket att det knappt borde vara möjligt att knö in det på ett år. Jag har spenderat timmar och dagar med att passa barn, med att ligga på Manly Beach, med att föra med vännerna och sedan gå ut och ha sjukt kul, med att backpacka och allt det innebär, med att upptäcka nya platser, med att njuta av allt vad livet har att erbjuda och träffa nya vänner, med att lämna och anlända på flygplatser, med att träffa alla nära och kära hemma, med att resa och njuta av svenska sommaren, med att jobba..

Får stanna upp för, för jag inser hur mycket jag hunnit med under 2011. Jag har så många fantastiska minnen. Jag har fått uppleva så mycket roligt under året som snart har gått. Det finns ingenting så jag skulle vilja gör ogjort. Klart jag gjort misstag och felsteg men det är sådant som man lär sig av. "Don't regret anything you do, cause at one point it was exactly what you wanted"..

Skulle kunna skriva ett romanlångt inlägg om allt som har hänt sedan sist. Får ta det någon annan gång är lite för trött nu. Känner av gårdagens utgång, så att få krypa ner i sängen känns inte helt fel.

Jag gillar verkligen att fota frukostbilder.